Jonnas blogg

Snart är vi en vecka in i juli. Tiden går fort. Mindre än ett år nu. Jag tror att tiden kommer gå fortare än man tror.

 

Kan erkänna att jag (redan) känner press när det gäller bröllopsklänning. Jag har alltid varit självkritisk, enda sen jag var en 12 år gammal.. och fick för mig att jag inte dög. Det har sedan dess suttit kvar i mig, och mina tankar.

Mer eller mindre halva mitt liv har jag lagt onödig tid på att må dåligt, banta, pina min kropp på alla möjliga sätt och vis. När jag blev lite äldre och över 20 började jag känna mig trött på det här att banta. Att bara få vakna en dag utan att tänka på hur jag ser ut. I flera år kretsade bara mina tankar kring mat, min kropp, min vikt. Min första tanke varje morgon var "hur ser jag ut". Det första jag gjorde var att spegla mig. Jag hade konstant ångest. Om jag satte mig ner, min första tanke var "hur ser min mage ut nu?".

 

Jag struntade i vänners middag och fester ibland för att det gav så mycket ångest. Fick för mig att "alla skulle se hur tjock jag egentligen är". Veckan innan en fest eller middag var värst, då grät jag varje kväll. Var jag ledig gick jag inte ut ensam, var för tjock att visa mig bland folk..tyckte jag. Så här var det i år. Ibland mer ibland mindre. Men alltid så här.

 

Om jag har haft press på mig, lite mer än vanligt, tex min ssk examen, så brukar dessa tankar bli värre. Vissa dagar åt jag ingenting, andra åt jag för "mycket". Tröståt. När jag var yngre var det mer svält varvat med bulimitendenser.

 

När jag var 23 år började jag gå till en psykolog med KBT. Jag tror att jag valde rätt tid i livet. För hon hjälpte mig. Jag kunde hjälpa mig själv, äntligen. Idag är det strax över ett år sen jag slutade gå hos hennes. Hon gav mig redskapen att hantera tankarna bättre. Men de kommer alltid vara där, men jag hör dem inte lika mycket. Förr styrde dem mitt liv

 

Jag är rädd för hur bröllopspressen kommer påverkar mig. Negativt. Idag tränar jag oftast 5 gånger i veckan, detta för att må bra. Hålla mig i schack. Hålla mina negativa tankar borta. Tränar jag mindre eller kanske är sjuk en vecka och inte tränar, kommer tankar tillbaka.

 

Det var min blivande man som fick mig att gå på KBT. Han hjälpte mig, hjälpa mig själv. Han fick mig att börja leva på riktigt. :)