Jonnas blogg

Igår var det exakt på dagen som jag och min sambo blev tillsammans. För tre år sen.

Jag tänkte att det var dags för historien om när och hur vi träffades. Från min synvinkel.

 

Det var år 2010.

Jag var student och pluggade till sjuksköterska. Jag hyrde en liten stuga/hus av min farmor i centrala lilla Ystad.

Jag hade inte varit singel så länge, några månader och höll på att dejta en del.

Jag hade upptäckt det här med nätdejting..

 

Så jag var medlem på en sida som heter spraydate.com och var väl egentligen inte ute efter något seriöst. Men kände att om mr right dök upp så var det bara en bonus.

 

I maj (tror jag) 2010 får jag ett mail av Kalle på den här hemsidan. Han hade ingen profilbild eller någonting, men jag visste ändå direkt vem han var.

 

Två år innan detta mail så pratade jag och Kalle på lunarstorm. Han började skriva till mig, men det blev inget mer än några meddelande fram och tillbaka, för jag var i ett förhållande.

Men jag kom ihåg honom från lunarstorm. Jag tror det var pga hans namn. Visste ingen annan med det namnet. Jag tror inte att han räknade med att jag skulle komma ihåg honom direkt. Vi började skriva till varandra igen på den här sidan. Jag jobbade natt på sommaren så jag hade en del tid över att skriva om nätterna.  Sen blev det hel del snack på msn innan vi träffades första gången.

 

Det var i juni eller juli som Kalle bjöd ut mig på dejt, på middag på en grekisk restaurang i Lund.

Den kvällen när jag skulle åka hem igen, minns jag att jag tänkte att det skulle kunna gå bra. Kändes som att det var första gången på länge som jag kände något överhuvudtaget.

 

Med det menar jag att innan träffade honom så mådde jag dåligt över mitt förra förhållande. Även om jag dejtat en del, så kände jag ingenting. Jag minns att jag var rädd över den känslan. Att bara känna sig så tom och känslolös. Alla som jag träffade var fina unga män. Som bara ville träffa den rätta. Men jag kunde inte känna någonting. Jag kände mig bara som ett tomt skal. Men så kom dejten med Kalle och jag kände att det kändes bra. Att kanske kunde jag känna någonting.

 

Så den sommaren träffades vi mycket och blev tillsammans rätt fort, några månader senare. Jag minns att mina vänner knappt visste jag träffat någon, när vi blev tillsammans.

 

Han gjorde ett bra intryck på mig. Inte bara under vår förstad dejt. Jag menar han såg trevlig och snäll ut. Hade fin bil, jobb, bodde själv. Det var de första intrycken.

 

Varje dag som jag var hos honom, gjorde han frukost till mig. Varje månad som det är vårt datum (den 13:e) fick och får jag en liten present. Varje kväll kliade han mig på ryggen, och det gör han fortfarande. Han gör fortfarande frukost till mig på helgerna. Vi pratas vid varje dag på lunchen, han ringer mig fortfarande alltid den tiden. Det är många såna små saker som han gör. Han ställer alltid upp, finns alltid där. Han är världens finaste och snällaste, mest omtänksamma man jag känner.

 

Vi är varandras motsats. Jag är den med humöret och han är den lugna. Jag tror att vi kompletterar varandra rätt så bra. I början var det tufft men nu har vi hittat rätt.